Å ann. Kära Ann. Du har hållt min blogg så tappert uppdaterad så gott du kunnat genom att ge mig fina kommentarer. När det egentligen borde ha varit jag. Shame on me. SHAME! Men jag antar att du helt enkelt är en flitigare person än vad jag är. Ja. Det är nog så.
Och bara för det så måste jag uppdatera min blogg, ja, just för att du ska inse att dina kommentarer gav mig känslan av att det borde göras. Men nu gör jag det inte för min egen bloggs skull, eller min egen skull, utan för DIN skull. Skull? Är det äns ett ord? Låter helsjukt om man upprepar det. skullskullskullskullskull skull! Prova ska du se!!

Jaharu minsann. Jag läste igenom dina kommentarer, jag log faktiskt lite grann. När jag läste, då kände jag att allt var bara så.. Ann! Du är en vän så sann! Jag blev helt tagen, tårarna bara rann. Haha, nej, det där var ett skämt som jag i min knasiga hjärna fann. JAG KÄNNER MIG SOM EN TYRANN!

Det är alldeles för lustigt hur mycket man kan rimma på ditt namn. Tur att jag inte heter Ann. Då hade jag skämtat om mitt eget namn, och det hade nog många uppfattat som konstigt ocg något egoistiskt. Vad kan man komma på som rimmar på mitt namn då? Jo, Desirée och diarée! Och hur kul är det? Det är faktiskt förnedrande!

Men men. Som tur är finns det inte så många människor mer än jag som uppskattar dessa ordvitsar. Eller de tycker inte att det är tillräckligt roligt för att själva öppna munnen och hoppas på att få god respons så som skratt eller "sympatiskratt" (Du vet vad jag menar). Men vad bryr jag mig om det egentligen? Klart jag alltid vill att folk ska tycka mina ordvitsar är roliga, men liksom, jag tänker inte så mycket innan jag säger dem. Jag bara rabblar upp det som i mitt huvud låter så skäätans roligt, alltid beredd på att få höra något som "Det där var inte roligt". Men ibland, IBLAND, får man respons som "Hah, det där var faktiskt lite roligt! Då förgylls Desirées dag.

Just nu sitter jag på mattan i mitt rum och fryyyyser. Ja, det är ju så kallt i mitt hus. Inget varmvatten finns det heller, men ikväll ska jag ändå försöka tvätta mitt hår. Det behövs. Det behövs göras nu! Nu för tiden måste man ju tänka på att gå i säng tidigt, för skolan har ju dragit igång igen. Jajemenn.... Och jag vill ju gärna inte ha blött hår när jag ligger i sängen och försöker sova. Obehag........ Nu avrundar väll jag lite grann då..
och föressten.
GOTT NYTT ÅR PÅ DIG MED!

Det känns som att den här sommaren kommer att bli så som jag hoppades att den inte skulle bli. Ångest, konstiga känslor och tomhet. Är det vanligt att känna så? Att man vill göra massa saker som man inte orkar. Det känns som att man tappar greppet av alla kompisar. Det känns lite som att dag efter dag bara passerar men ingenting händer. Tills det tillsist blir höst igen. Och skolan börjar. Igen. Helt ärligt,  det kändes bättre den sista veckan i skolan då man såg fram emot sommarlovet. Nu när sommarlovet väl börjat så känns allt annurlunda. Det är nästan lite tragiskt.

Men frågar du mig om jag vill tillbaka till skolan igen, då säger jag nej tack!

Jag har beslutat att göra den här sommaren bra! Försöka ta vara på den. Och det ska jag också.

 

så fort det blir varmt igen

 

Igår fick jag ett ryck. Jag hade legat i sängen och latat mig framför tv:n länge, och fem i fem bestämmde jag mig. Jag skulle åka in till kungsmässan för att köpa det nya expansionspaketet till sims 3. Bussen gick tre minuter över fem, så ja... det blev lite brottom. Men i all hast fick jag använda mammas påfyllda västtrafiksskort och så fick jag låna två hundralappar av rickard. Själv hade jag bara 150kr i sedlar... och en massa dumma småmynt liggandes i min gt-väska, men det går ju inte komma och betala ett spel för 350 kr med enkronor och femmor..
I alla fall. Nästan helt nyvaken sprang jag mot busstationen. Och jag hann! Typiskt mig att göra allt så dramatiskt för mig själv...

Jag gick in i Siba-butiken i kungsmässan där jag för nästan exakt ett år sedan köpte the sims 3. Han i kassan var trevlig. När jag frågade efter spelet så sa hann "åh, det där känner jag igen. Det har väl nästan precis kommit ut nu?" Och ja, jag köpte det en dag efter realise... det slår rekordet från förra året då jag köpte the sims 3 tre dagar efter realise.
Sedan frågade han såklart hur gammal jag var. Spelet är ju trots allt från 12 år och uppåt, så han blev väl tvungen att försäkra sig..  ag ser ju inte direkt ut som 14 enligt främlingar.

MEN NU! NU HAR JAG SPELET PÅ MIN DATOR. Just precis, det är på just nu. Jag har bara minimerat det sådär som man kan göra om man är riktigt cool. Jag är glad. Ingen kan ta det ifrån mig nu! Har verkligen längtat.

Okej. Jag tror inte att någon tyckte det här var så värst intressant att veta. Jag är ju besatt. Men därför kan man avsluta inlägget med några bilder så kan jag vara tyst från och med nu.

Jag har vaknat till liv. Jag har känt mig isolerad så länge. Hela vintern har nästan bara varit trist, kall och lite plågsam. Nu har vi haft en extra lång helg som jag mestadels har utnyttjat åt tv-tittande och data-nördighet. Sedan har jag varit sjuk i två dagar också.

Men igår, då jag öppnade altandörren för att gå mot min hållplats för att vänta på bussen, då hände det någonting. Det var varmt. Ni vet hur det är när man öppnar dörren och liksom väntar in kylan som avgör att du faktiskt är utomhus. Nu kände jag inte så, det var faktiskt otroligt varmt, nästan lite kvavt. Och massa gröna blad hade tydligen växt ut på träden också. Och det luktade sommar. Jag tror det var dem där löven man brukade använda för att skapa "tvål" av som luktade så gott. Sådant gjorde jag och mina klasskamrater på rasterna när vi gick i lågstadiet - vi mosade löv och hackade små stenar med större stenar för att skapa olika kryddor. De lite gulaktiga stenarna var curry, de vitare stenarna var vitlök, (även salt), och de svarta var nog peppar tror jag. Jag älskade att finhacka stenar :)

Hur som helst, jag ville meddela att värme och sol, gröna blad och frisk luft gör mig glad. Det känns som att alla är lite gladare nu. 

Tack solen!

A, så känner jag. Det är riktigt riktgtig jobbigt på måndagar. Först är man sur och trött på morgonen då man går upp, sen är man lite gladare men inte mindre trött då man träffar sina fina vänner i skolan. Men efter "stormorgonsamlingen" är man lika sur och trött, och så fortsätter heela förmiddagen så, och efter maten, ja, då lever man inte riktigt. Tisdagen är inte fullt lika jobbig då man bara har en hemkunskapslektion på eftermiddagen...

Nu känner jag för att ta en lång promenad där ute. Det ser så grönt och friskt ut. Ändå orkar jag verkligen inte. Då slutar det alltid med att jag låter bli. Duktigt Desirée, duktigt.

Det här är min katt. Han är söt, och lite konstig

... och även grillad kött, och några gröna saker som ser ut som en chili, fast större och... grönare. Kanske inte lika starka heller. Fast ibland är de starka, men ibland smakar det knappt någonting...'

Eh, ja, hursomhelst. Det har varit lite grill idag. Man får ju inviga första maj på något sätt. Och att grilla är bra.

Bild från förra året. Men sak samma! Här ser man faktiskt lite av de där gröna... sakerna.

Föressten. Idag klarade vi här hemma The curse of Monkey Island på nästan exakt 2 timmar! ( Det är kort tid för att vara det här spelet) Men det är inget ni skulle förstå er på... Inte många som ens vet vad det är för spel. det är bara jag och min familj som alltid älskat det här spelet... Men hallå, det är faktiskt ett grymt kul spel Och dessutom så gillar jag musiken. Hmm :)

"I´ve never seen such a clumpsy swordplay!"
"Well you would have, but you´re always running away."

http://www.youtube.com/watch?v=1-9my0tsutw
haha, jag tycker det är askul... ^^

oj, jag gör nästan ingenting efter skolan förutom att hålla hus vid min dator och jobba på min simsvideo, eller bara spela sims. Men det känns bra faktiskt. Sims är som en avkoppling för mig. Ett avbrott från livet, en chans att styra någon annans liv och få allting att bli så som man tänkt. Jag gillar det.






Bilderna har ingenting med filmen att göra. Det är bara bilder. Liksom.