Jag har vaknat till liv. Jag har känt mig isolerad så länge. Hela vintern har nästan bara varit trist, kall och lite plågsam. Nu har vi haft en extra lång helg som jag mestadels har utnyttjat åt tv-tittande och data-nördighet. Sedan har jag varit sjuk i två dagar också.

Men igår, då jag öppnade altandörren för att gå mot min hållplats för att vänta på bussen, då hände det någonting. Det var varmt. Ni vet hur det är när man öppnar dörren och liksom väntar in kylan som avgör att du faktiskt är utomhus. Nu kände jag inte så, det var faktiskt otroligt varmt, nästan lite kvavt. Och massa gröna blad hade tydligen växt ut på träden också. Och det luktade sommar. Jag tror det var dem där löven man brukade använda för att skapa "tvål" av som luktade så gott. Sådant gjorde jag och mina klasskamrater på rasterna när vi gick i lågstadiet - vi mosade löv och hackade små stenar med större stenar för att skapa olika kryddor. De lite gulaktiga stenarna var curry, de vitare stenarna var vitlök, (även salt), och de svarta var nog peppar tror jag. Jag älskade att finhacka stenar :)

Hur som helst, jag ville meddela att värme och sol, gröna blad och frisk luft gör mig glad. Det känns som att alla är lite gladare nu. 

Tack solen!