Vemodslust
Släck allt ljus, dra för alla fönster,
Ta en stund, och blunda
sluta helt att begrunda.
Händerna över ögonen, tills färger inte längre finns.
Händerna över ögonen, tills färger inte längre finns.
Tills det är mörkt, men inte svart.
Bara släpp allt som vart,
låt inte tankarna komma ikapp.
Foksera på det du ser i en värld som är blind.
Tänk inte på något. Inte på någon.
Bara försvinn.
Dina andetag ska höras, dina hjärtslag kännas.
Men inte som ett tecken på liv, utan som ett ledmotiv
Vägra verkligehet, vägra existens,
Ta en genväg i dig själv.
Gråt om du vill,
somna om du behöver.
Det finns ingen nu som ser hur du blöder.
Begrav sinnet i frånvaro utan abstinens,
helt utan möda, helt utan resistens.
Befinn dig under ytan där det inte finns nån luft.
Håll inte andan, men kippa inte efter den,
du kommer ändå att drunkna sen.
Där nånstans, bortom allt du kommer ihåg,
där ska du finna trygghet.
Ett lugn som från en stilla våg.
Utan smärta, utan förlust,
har du nu hittat din inre vemodslust
